Jag och Johan var iväg på bröllopsresa över en långhelg för några veckor sedan. Min syster Katta och bästa vän Linn vaktade barnen en natt och sedan tog farmor och farfar dem i två dagar. Barnen verkade ha haft det väldigt bra, kanske för bra, för det första Elliott sa till Johan när han kom och mötte oss vid flygplatsen var: ”Nämen, en penna i fickan. Det var väl konstigt!”. Nåväl, det är skönt att barnen är trygga även om man kanske hade velat haft en mer ”åh-jag-har-saknat-dej”-reaktion.
Alex och dagiset II oktober 9, 2009
Alex trivs i förskolan. Johan, som är den som lämnar honom på morgonen, säger att Alex oftast bara promenerar in och sätter sej och leker. När jag sedan hämta honom på eftermiddagen är han alltid vid gott humör. Det bästa är att han alltid blir superglad när jag kommer och det värmer mammahjärtat.
Appropå korv och superkrafter oktober 8, 2009
På väg hem från förskolan pratar jag och Elliott om korv med bröd som vi hade ätit till middag kvällen innan och som de hade ätit till mellanmål under dagen. Elliott säger att han vill ha korv med bröd till middag igen och jag säger att han kanske blir en korv om han äter för mycket korv. Därefter följer en intressant konversation:
Elliott: ”Men jag ska bara äta en korv.”
Jag: ”Kan man bli en korv?”
Elliott: ”Ja det kan man.”
Jag: ”Hur kan man bli det?”
Elliott: ”Man kan bli förvandlad till en korv.”
Jag: ”Hur man kan bli förvandlad då?”
Elliott: ”Med superkrafter!”
Jag: ”Har du superkrafter?”
Elliott: ”Nej inte jag.”
Jag: ”Vilka har det då?”
Elliott: ”Trollkarlar och häxor!”
Alex och dagiset augusti 25, 2009
Alex är inne på sin tredje vecka på dagis och sista inskolningsdagen var idag. Han verkar gilla dagis men han tycker inte om att säga hej då. Timmen eller timmarna efter lämning har varit nästintill otröstliga för honom, men när de går ut och leker på förmiddagen brukar han bli glad. Han tycker om att vara ute och spatsera runt och undersöka saker säger pedagogerna. I övrigt äter och sover han bra på dagis och förhoppningsvis vänjer han sej snart vid att bli lämnad så våra föräldrahjärtan slipper gå sönder lite varje morgon.
Tomma hot augusti 19, 2009
Elliott, på väg hem från kvällens middag hos Marcus, Melina och Fidel, förnekade i det längsta att han skulle vara trött:
- JAG VILL INTE SOVA! Jag ska vara uppe HELA NATTEN. Och ÄTA FLINGOR!
Nu ligger han i sängen, utan napp, och av några flingor ser vi inga spår.
Elliott & konsten augusti 18, 2009
Elliott och jag hade ett litet samtal kring Edvard Munchs målning idag.
- Är han glad, tror du?
- Nej! HAN VILL HA MJÖLK!
Att ingen tänkte på att ge den stackars mannen ett glas med mjölk. Då hade han kanske sluppit stå där och skrika.
”NAPPI!” augusti 17, 2009
Elliott är tre och ett halvt, snart, och i går kom vi överens om att han skulle sluta med nappen, som han visserligen sedan i julas bara har när han ska sova eller vila, men som han ändå är rätt fäst vid. För detta skulle han få en cykel. Så i går var vi på Cykelringen och köpte en liten vit-lila cykel, med cykelkorg och stödhjul. Först, när den invigdes på farmors och farfars gata i går, var det svårt att förstå att det inte går att låta pedalerna fara bakåt, som på en trehjuling, utan att den hela tiden måste trampas framåt. Denna grundläggande färdighet satt dock inte långt inne, och idag for han obehindrat fram och tillbaka på gården. Nappen då? Tja, han vaknade klockan 6 i morse och frågade efter den, och läggningen ikväll tog längre tid än vanligt. Men förhoppningsvis går det snart över.
Slut på det roliga augusti 16, 2009
Sista dagen på min pappaledighet. Det har varit en intensiv period. Att vara hemma med Elliott när han var i ettårsåldern var ju ingen konst: det var bara att köra runt med honom i vagnen, ta långa promenader, besöka lekparker, fika och ta det lugnt. Med två barn är det … lite annorlunda. Utmattningen har ibland legat och lurat runt hörnet – när ett barn far iväg åt ett håll med sin trehjulning och det andra barnet traskar ut i gatan, eller när det kivas och bråkas om nappar och leksaker, eller när det ska klättras på köksstolar och rivas ut saker ur skåpen, eller när man ska laga mat och har två hungriga och ledsna småkillar vid fötterna, eller när man ska köra Alex i vagnen och Elliott vägrar att gå eller sitta bredvid lillebror utan insisterar på att bli buren, tills man ger med sig, och går där och bär en treåring på ena armen och skjuter barnvagn med den andra – men allt detta bleknar i jämförelsen med glädjen av att få vara med dem båda när de upptäcker världen, var för sig och tillsammans: långa stunder i lekparken (Elliott lär sig bemästra klätterställningar, Alex lär sig ta sig upp för rutschbanor), i skogen, på badstranden, hemma i lekrummet eller i soffan, nere på stan eller på öppna förskolan. De är inte alltid bästa vänner, och Elliott tycker fortfarande att lillebror är i vägen, men mer och mer ser jag dem leka tillsammans, faktiskt ha utbyte av varandra.
Nu har jag haft inskolning med Alex på dagis en vecka. Han verkar finna sig till rätta, är nyfiken och prövar alla leksaker, även om han ofta kommer springande till pappa. Imorgon tar Kristiina över inskolandet, och jag börjar jobba. Det känns overkligt.
Slutet gott augusti 5, 2009
Sista kvällen här på Ar börjar lida mot sitt slut. Vi har haft det jättebra och försökt ta det lugnt – så lugnt som man kan ta det med två lekfulla och energiska ungar. Imorgon åker vi hem med eftermiddagsfärjan, och även om jag ser fram emot att komma hem vet jag att jag framåt kvällningen kommer längta tillbaka. Här kommer några bilder från vår semester:
Vi har lekt i den enorma trädgården. Att ha huvudet upp och ner i gräset tyckte Alex var roligt.
Vi har hängt vid havet. Elliott tyckte om att leka vid strandkanten.
Men att leka i trappan in till huset slog nog både bad, glass, Fårö, kyrko- och museibesök. Vilket sjå vi hade med att hindra dem från att slå ihjäl sej.
Semester semester juli 29, 2009
Vi är på Gotland. Vi solar, badar, åker på utflykter och är upptagna med att vara familj. Vi återkommer med bilder senare i veckan eller när vi kommit hem (bredbandet här uppe på norra Gotland är inte alltid det bästa). Till dess säger vi hejs svejs!
