Finaste barnen morgonmyser i soffan
Alltför fort juni 27, 2008
‘
Idag har Alex funnits hos oss i fyra månader. Det har gått snabbt. Men samtidigt känns det som om han alltid funnits här. Tiden då han låg i magen känns väldigt avlägsen – 100 år sen minst. Jag kan inte föreställa mej en dag, eller ett liv, utan honom. Men jag tycker nog allt att han växer för fort. Jag vill ju gosa bebis lääänge.
/K.
Jazzgossen juni 26, 2008
Vi försökte spela en skiva med amerikanska indierockarna The Band of Horses i bilen idag, men Elliott protesterade högljutt. ”KAKOLON! KAKOLON!” sa han – och det var bara att gå honom till mötes och spela Oliver Nelsons jazzklassiker The Blues and the Abstract Truth. Vi har lyssnat på den rätt flitigt på sistone, och Elliott tycks ha fattat tycke för den – och inte minst saxofonspelet. Det är nämligen det ”KAKOLON” betyder. Saxofon.
Som jazzälskande pappa är det inte utan att man blir lite stolt.
Efterlysning juni 26, 2008
Medan Johan nattar Elliott passar jag på att blogga och undrar om det är nån av er läsare som har en billig syskonvagn till salu? Vår gick sönder häromdagen och åkte till återbruket. Nog för att den endast kostade 250 kronor – men en sommar hade den ju kunnat hålla.
Så kan det gå juni 26, 2008
Jag hade fel när jag trodde att Elliott sov. Han är fortfarande vaken. Och även om han är på bra humör börjar vårt tålamod och goda humör tryta. Nu är det faktiskt sovdags.
Ändrade kvällsplaner juni 26, 2008
Ikväll har varit en kväll som gått upp i rök (i alla fall vad egentid beträffar). Elliott har inte somnat förrän nu – två timmar efter vanlig läggdags. Kanske sov han lite sen middagslur tidigare idag. Nåja, det är i alla fall skönt att han har varit på bra humör och pulat runt där uppe med olika saker mellan nedbäddningarna. Så, så jobbigt har det faktiskt inte varit, och kvällen är ju inte slut än. Jag tror att jag ska få med Johan på ett parti Retro (nytt spel jag köpte idag) och en kopp chaite – och kanske smaka på de där goda franska pralinerna vi fick av svärföräldrarna. Det låter som en fin plan.
Solskensmorgon juni 25, 2008
I morse fick vi sovmorgon. Vi vaknade kvart över åtta av att min telefon ringde. Barnen fortsatte sova ett tag till och vi passade på att ligga och dra oss. När Alex vaknade var han på världens gladaste humör. Han skrattade och sken som en sol. När storebror sen vaknade kom han in till oss och var på lika glatt humör. Han klättrade upp i sängen och kramades med lillebror och hoppade hopp på madradserna. Så borde alla morgnar vara. Helt underbara.
Bokmalar är vi allihopa juni 24, 2008
Elliott har alltid tyckt om att läsa. Han kommer ofta med en bok och vill att vi ska läsa tillsammans, och han läser gärna också själv. Nästan varje kväll, när jag tittar till honom innan jag ska sova, har han somnat med en bok i sängen. Hans favoriter just nu är böckerna om Alfons Åberg, Mumindalen och Vilda bebin. Han tycker också om Mollyböckerna och den stora boken om dinosaurier som han fick för ett par veckor sedan. Härnäst kommer Tummen att introduceras, då det kom ett par Tummenböcker i postlådan häromdagen.
Alex juni 23, 2008
Om några dagar blir Alex fyra månader. Han är en snäll och fin bebis. Han tycker om att vara med människor – att vara nära – och skrattar ofta och mycket. Han har hittat sina händer och tycker om att smaka och titta på dem, likaså är saker i granna färger mycket intressanta. Han har kommit in i vissa rutiner: vaknar runt åtta på morgonen, sover ett par tre gånger på dagen och somnar runt halv tio på kvällen. Däremellan ammar han cirka varannan timme, förutom på natten – då sover han. På det hela taget verkar han mycket nöjd med livet.
Ett litet tips till alla föräldrar juni 23, 2008
Om ni får för er att låta ert barn leka fritt i bilen medan den står stilla och ni, t ex, packar in skräp i bakluckan för att köra det till återbruket – se då till att barnet inte tar en femkrona från det lilla facket intill växelspaken. Se framför allt till att barnet inte placerar denna femkrona i en springa i ratten. Det finns då en överhängande risk att femkronan kortsluter signalhornet, med konsekvensen att din bil kan börja TUTA HEJVILT när du minst anar det – till exempel vid infarten till Återbruket. Detta kan leda till att somliga oförstående medtrafikanter betraktar dig, föräldern, som en komplett idiot som tutar på dem utan anledning, vilket kan medföra stress och visst obehag.
(Ja, jag fick loss myntet till slut, men inte förrän jag kört hem den slumpmässigt tutande bilen och fått ett flertal arga och förvånade blickar efter mig.)
/J.
