Storebror, lillebror och vi

Livet med två barn, radhus och ett gammalt piano

augusti 29, 2008

Sparat under: Uncategorized — Kristiina @ 10:54 e m

Ibland, när andan faller på, gör jag och Alex stan. Efter att ha lämnat storebror på dagis tar vi bussen ner. Vi sätter oss på Global Living (var annars?) och dricker kaffe latte (vad annars?). Där sitter vi sen tillsammans, nästan ensamma på kaféet, och har det trevligt – Alex är en av de bästa att fika med. När klockan börjar närma sej tio går vi ut. Vi strosar runt i affärer och tittar på fina saker. Efter en timme eller två har vi ofta en lunchdejt med någon. När klockan är halv två tar vi femtons buss mot Råby och hämtar storebror på dagis.

 

”Stor kille” augusti 28, 2008

Sparat under: Uncategorized — Kristiina @ 10:01 e m

Elliott börjar bli stor. Det märks inte minst på hans lek med andra barn. Idag träffade vi Fritjof, hans nästan på dagen jämnåriga kompis, och de lekte tillsammans – på riktigt. De jagade varandra, skrattade, pratade och busade. Det var så härligt att se hur de interagerade och hade utbyte av varandra. Jag kunde inte annat än att stå där med ett fånigt leende på läpparna.

 

Halvårsbebis augusti 27, 2008

Sparat under: Uncategorized — Kristiina @ 9:46 e m

I dag, 09.45 i morse närmare bestämt, blev Alex ett halvår. Tiden har gått snabbt men samtidigt känns det som om han alltid funnits hos oss.

Alex är en för det mesta glad bebis. Han har ett strålande solskensleende som han fyrar av mot de flesta som pratar och busar med honom. Han har också ett härligt skratt som bubblar fram när man kittlar honom under armarna eller på magen. Han pratar och gurglar, just nu säger han ”baba” ganska mycket. Han tycker om att gosa och kramas. Han sitter gärna i knät eller i sjal. Fast nu när han har avancerat till sittvagn är det nästan lika roligt att åka vagn. Han tycker också om att ligga i sitt babygym och leka med grejerna som hänger där, men han blir arg när han rullat över på mage och inte kommer tillbaka på rygg. Han blir också arg om han får vänta för länge på maten. Nu äter han välling morgon och kväll, puré till lunch, frukt till mellis och gröt till kvällsmat. Däremellan ammas han när han vill. På nätterna sover han, även om han de senaste veckorna har börjat vakna och vara hungrig mitt i natten. Antagligen har inte bröstmjölken räckt till men det hoppas vi löser sej nu när han får annan mat på dagarna.

Han är fin vår lilla Alex. En av de finaste.

 

Sex månader sen augusti 27, 2008

Sparat under: Uncategorized — johanlif @ 9:38 e m

Det kännns lite overkligt att det redan var ett halvår sedan som jag satt där i väntrummet. Kristiina hade de kört iväg till uppvaknandet, all uppståndelse från själva förlossningen hade lagt sig. Sjuksköterskorna hade sprungit iväg någon annanstans. Nu var det bara jag och den där lilla figuren de hade plockat ut ur Kristiinas mage en liten stund tidigare. Alex. Som nu hade fått en mössa på sig, som sög på sina händer och som då och då tittade sig omkring med försiktiga, nyvakna ögon.

Nu kan han sitta själv i barnstol, äter gröt och dricker välling, och tar sig an världen med ett stort leende. ”ALEX GLAD”, som Elliott brukar säga.

 

Lämpligt eller olämpligt? augusti 26, 2008

Sparat under: Uncategorized — johanlif @ 4:47 e m

Elliott är förtjust i Steamboat Willie från 1928, Musse Piggs genombrott. Men visst är det en brutal film! Musse tar strypgrepp på en gås, sparkar på diande griskultingar, tvångsmatar en kossa och kastar sten på en papegoja. Lämpligt för barn? Tja, jag har då inga problem med det.

Och de tre senaste kvällarna har vi läst Elsa Beskows Tomtebobarnen, där mor är rar och blid och far är stark och modig, och dödar ormar med spjut, iakttagen av de små tomtepojkarna som längtar efter att få gå ut i härnad och slåss mot skogens vilda djur. Lämpligt för barn? Visst, det är ju vårt kulturarv!

 

På besök hos gammelmormor augusti 25, 2008

Sparat under: Uncategorized — johanlif @ 10:17 e m

Min mormor bor numera på Mälarbackens vård- och omsorgsboenden i Bromma. Dit begav vi oss igår – hela familjen och barnens farmor – för att hälsa på. Hur mycket mormor minns av besöket idag vet jag inte, men utan tvekan var det en glädje för stunden, både för henne och för de andra på boendet. Det var många ansikten som sken upp när Elliott rusade fram genom korridorerna och när Alex log sitt stora solskensleende. Fram för fler barn på äldreboendena!

Dessförinnan hade vi ätit lunch på Drottningholm. ”HEJ DÅ, KUNGEN”, ropade Elliott när vi åkte därifrån.

 

Små hundar och stora lejon augusti 25, 2008

Sparat under: Uncategorized — Kristiina @ 10:09 e m

Påväg hem från dagis kan man se det mest vilda djuren:

Elliott: Titta en hund!
Mamma: Ja en stor och vit hund.
Elliott: Neej, ett lejon var det.
Mamma: Neee, det var nog en hund det där.
Elliott tänker och utbrister sedan: Jaa, kanske en liten liten hund, samtidigt som han måttar med tummen och pekfingret.

 

Pratkvarn augusti 25, 2008

Sparat under: Uncategorized — Kristiina @ 10:03 e m

Elliott är duktig på att prata och han gör det gärna och ofta. Idag sa han: ”Nej mamma, det är Elliotts napp,” med myndig röst. Och när han inte pratar så sjunger han. Favoriterna just nu är Pettsons gård (såklart) och Sjörövarfabbe (också såklart). Ibland sjunger han om Pippi Långstrump och Mors lilla Olle också.

 

augusti 22, 2008

Sparat under: Uncategorized — Kristiina @ 10:59 f m

Sent igår kväll, när vi låg i sängen och skulle sova, luktade det bränt. Som en bastu i lågor. Det kom utifrån. Johan gick ut och kollade men såg inget och ringde sen 112. I morse läste vi vad som hänt.

 

Äntligen fredag augusti 22, 2008

Sparat under: Uncategorized — Kristiina @ 10:48 f m

Elliotts första vecka tillbaka på dagis efter det långa sommarlovet är snart till ända. Det har gått ganska bra men det märks att det är en stor omställning. (I två månader har vi ju varit hemma hela familjen tillsammans och haft det skönt.) I måndags morse ville han inte riktigt att jag skulle lämna honom men det gick bra när han hittade leksaker som var intressanta. Likadant var det i onsdags. Men igår morse och särskilt idag blev han ledsen och ville inte alls att jag skulle gå iväg. Det gjorde ont i mitt hjärta och jag tänkte tanken på att gå hem med honom igen. Men så beslöt jag att han fick stanna kvar. Jag vet ju att han blir glad nästan lika snabbt som jag är utanför dörren, och att han har roligt tillsammans med alla sina kompisar.

Nu är det i alla fall helg snart och inget dagis på två dagar. Då ska jag gosa med Elliott så att det räcker hela nästa dagisvecka.