Tre dagar hemma oktober 30, 2008

Det har varit höstlov och jag har tagit ledigt från jobbet några dagar. Det ångrar jag inte. När hade jag annars hunnit:
- åka ut med familjen till Björnön och promenera 2,5-kilometersspåret i disig oktobersol?
- dansa runt och spela melodica i vardagsrummet med Elliott, som glatt pumpade sitt lilla leksaksdragsspel, till Lars Hollmer & Fanfare Pourpour?
- krypa omkring och jaga Alex på golvet?
- gå till barnbiblioteket med Elliott och låna Emilböcker och försöka lära honom lite vett och etikett vid kafeteriabordet? (Det är till exempel inte lämpligt att hota förbipasserande tanter med gaffeln eller att morra som ett monster åt samtalande gubbar vid bordet intill.)

Eller, för den delen, hur hade jag orkat stanna upp till långt in på småtimmarna med en okaraktäristiskt sömnstrejkande Alex? (Som alla småbarnsföräldrar som noterar en förändring i sina bebisars beteende undrar vi: håller han på att få nya tänder?)

oktober 30, 2008

Jag är en julälskare. Jag har längtat efter den sen i augusti. Jag gillar nästan allt som har med julen att göra: pepparkakor, must, pyssel, ljus, julmat, julklappar, julkort, lussebullar, lucia, julsånger, hyacinter etc. Jag gillar däremot inte all stress och hysteri kring allt som ska ordnad och köpas. Därför ordnar jag med julklappar i tid, pysslar det jag vill pyssla, bakar det jag vill baka – och då går mej hysterin förbi. Väldigt skönt.

För Alex blir det här hans första jul. För Elliott den tredje. Det ska bli spännande och roligt att fira julen som en ”family of four”. Hoppas bara att vi slipper tillbringa halva aftonen på barnakuten som förra året. Fast så illa var det ändå inte – det kom ju en snäll tomte och gav stackars Elliott ett paket.

Nu hoppas jag att november går fort så jag får sätta upp ljusslingor och stjärnor i fönstren. Det blir så mycket mysigare då.

oktober 27, 2008

Det är glest mellan inläggen. Det är mycket nu och jag är trött om kvällarna. Men ett par bilder orkar jag i alla fall bjuda på:

En ålande Alex som undersöker teveskåpet.

Elliott sjunger och trummar till Lilla snigel.

oktober 22, 2008

Bilfärden till och från Uppsala gick bra. Likaså barnvakteriet. Alex hade vaknat till nån gång men somnat om igen. Och Lars Hollmer & Fanfare Pourpour var lysande! Fantastiska skulle man också kunna säga.

Annars så är det mycket med livet just nu. Tandsprickning, dagis, hus och hem, körkortsplugg, jobb och vänner tar det mesta av tiden och orken. Förhoppningsvis lugnar det ner sej snart, i alla fall på några fronter.

oktober 16, 2008

Imorgon kväll går till historien, i alla fall hemma hos oss. Alex ska ha barnvakt för första gången. Jag och Johan ska iväg på konsert och min kompis Linn kommer hit och tar hand om vår lilla bebis. (Storebror ska sova hos farmor och farfar.) Jag är lite nervös men tror att det kommer gå bra. Alex är vanligtvis kvällstrött och somnar efter sin flaska välling och lite amning. Imorgon får han dock ingen tutte, men det ska nog inte leda till nån större kris.

Egentligen är jag mer orolig (rädd!) för bilfärden till och från spelningen som ligger ända i Uppsala. Jag tycker inte om att åka bil långa sträckor, och speciellt inte i mörker. Jag kommer att ha magkatarr deluxe när vi väl kommit hem helskinande – för det gör vi ju, eller hur?

mina fina barn oktober 15, 2008

Det här med sömnen, ja oktober 8, 2008

Klockan 01.30 hörs ett oroväckande ljud bortifrån spjälsänge.
- Ba-BA! BÄ-BÄ!
Nej, det är inte ljudet som betyder ”jag är ledsen och har tappat nappen – kom och trösta mig så somnar jag om”. Det är ljudet som betyder ”hej, jag är klarvaken och struntar i vad ni säger – jag vill leka och vara glad”. Det är inte ofta det ljudet hörs mitt i natten, men när det väl händer kan man vara säker på att det kommer att ta ett tag att åtgärda.
Så var det i natt. Att hålla Alex i knäet eller vagga honom i famnen var meningslöst. Han var på ett strålande humör, trots att det var becksvart och alla andra sov.
Kl. 03.00 slocknade han igen, i sängen mellan två inte fullt lika uppspelta föräldrar.

Jag – en gubbe? oktober 7, 2008

Elliott (drar mig i skägget): Pappas SKÄGG!

Jag: Ja! Men du har inget skägg, Elliott.

Elliott: Nej. GUBBAR SKÄGG!

Sovvanor – en uppdatering oktober 7, 2008

Den vanligtvis så kvällströtte Ellliott har de senaste dagarna varit påfallande ointresserad av att gå och lägga sig. Men alls inte på något otrevligt sätt. Snarare provar han olika sätt att dupera omvärlden. Ett är att hoppa ut ur sängen, gå nedför trappan, gnugga sig i ögonen och sträcka på sig. ”Elliott sovit!” säger han, ungefär som om han var nyvaken efter att ha sovit hela natten. Den går vi förstås inte på. Svårare att motstå är när han besvarar en sträng uppmaning att krypa till kojs med att säga ”Älskar dig, pappa!”.

- Jag älskar dig också, Elliott, men nu är det dags att sova, svarade jag.

- TYCKER OM DIG, PAPPA, sa Elliott, och rev tag i min överläpp så hårt att jag började blöda.

Han kan vara lite hårdhänt i sina ömhetsbetygelser, Elliott. Nu tror jag i alla fall att han sover, efter några resor från och till sängen.

(Alex? Han somnade som en stock för flera timmar sedan.)

Alexstatus oktober 5, 2008

Alex har blivit sju månader och är en livsglad och rörlig krabat. Han sitter eller ligger sällan still. I stolen gungar han fram och tillbaka, vevar med armar och händer och på golvet snurrar och ålar han sej åt alla håll och kanter. Han kan sitta korta stunder utan stöd, ofta faller han åt sidan eller framåt. Han tycker om att hålla i, smaka och känna på saker – speciellt färgglada sådana. Han tycker om att busa, bli kittlad och dra storebror i håret. Han kramas gärna, även om det från storebrors håll kan bli lite väl hårda kärleksförklaringar ibland, och trivs när man bär på honom så han vara med och se saker. Han är fin vår lilla Alex.