Elliott är snart inget småbarn längre; han är en snart treochetthalvt-åring som har mycket energi, som sällan sitter still, som pratar flytande, som älskar att leka, som älskar att läsa böcker, som ritar huvudfotingar, som kissar och bajsar på toaletten, som har bestämda åsikter om vad han vill och tycker, som har en stor och rik fantasi, som tycker om att leka med sin lillebror, som kan skrämma halvt ihjäl sina föräldrar när han själv helt orädd spatserar iväg till lekparken och som är världens finaste Elliott.
Elliott en dag i lekparken med vad som ser ut att vara en död snigel.
