Alex är ingen bebis längre; utan en nästan ettochetthalvt-åring som oftast är glad och nyfiken, som går och springer, som har börjat prata i tydliga ord, som vägrar bli matad utan äter själv, som älskar musik och ofta dansar, som börjat leka och skoja med sin storebror, som vet precis vad han vill och kan visa det, som ibland driver hans föräldrar till vanvett när han om och om igen gör det han inte får göra, som snart ska börja på dagis, och som är världens finaste stora lilla Alex. Vad hände med min lilla bebis egentligen?
Alex en sommarkväll: nybadad och med finsk raggarfrilla.
