Eftersom Kristiina jobbar, och dagis har stängt, är jag rätt mycket ensam med de två små pojkarna. Det är ofta roligt, men ibland är det jobbigt. Till exempel:
- när Elliott klättrar på köksbänkar och river ut saker ur skåp på jakt efter något att äta (idag tog han fram en syltburk ur kylen, en sked ur besticklådan och satte sig på golvet när jag vänt ryggen till i fem minuter).
- när Alex river ned saker så att de går sönder. (En väggprydnad idag; några serveringsfat hemma hos mamma och pappa igår.)
- när Elliott tar Alex napp, eller bara är allmänt ogin mot lillebror.
- när Elliott låser in sig på toaletten (att hantera dörrlås är en ny förmåga) och smetar tandkräm över både sig själv och allt runtomkring.
- när Elliott smiter ut, tar sin trehjuling och far iväg i hög fart rakt ut i gatan. (Har hänt flera gånger att jag fått springa efter med Alex på armen.)
Ibland blir jag arg och ryter till.
- Du ska vara SNÄLL, säger Elliott då.
