Hade glömt bort hur arga små små barn, typ två och ett halvt-åringar, kan bli. Alex har flera morgnar inte velat klä på sej, inte velat gå till bilen, inte velat bli hjälpt i bilstolen och inte velat klättra upp i bilstolen själv. Men värst är i alla fall när men till slut kommit fram till förskolan och han inte vill bli lämnad utan blir jätteledsen, gråter och sträcker ut armarna efter mej när jag går därifrån. Det gör ont i hjärtat att lämna honom och jag undrar om det verkligen är rättvist mot honom?
